”Tim”

Tim föddes under tidigt 80-tal. Under senare delen av graviditeten hade mamman hörts uttala ”Jag vill inte ha nån jävla unge!”, och hon ville inte anpassa sig till sitt tillstånd.

Under uppväxten fick Tim klara sig mycket ensam. När han kom hem från skolan så satt mamman ofta på krogen med sina väninnor. På fyllan blev mamma mycket elak. Hon brände Tim med fimpar på ställen där kläderna täckte kroppen, och skällde på honom för att han fanns. ”Det fanns väl annat hon ville göra än att hela tiden behöva ställa upp för en liten skit som han!” Ibland hade mamma också med sig herrbesök från krogen och Tim blev utelåst ur lägenheten. 7 år gammal vandrade han omkring tills det blev mörkt.

Du såg en pojke ibland som var ute lite för sent, och hans uppenbarelse gav dig alltid en obehagskänsla i bröstet. Du hade ju dina egna bekymmer med att få livet att gå ihop, med familj och allt, men kunde inte riktigt släppa att pojken verkade ensam. Dessutom tyckte du att de där männen som du såg gå in i huset längre bort ibland såg lite ”skumma” ut.

Du pratade med folk runt omkring. En del hade samma uppfattning som du, men menade att de inga bevis hade för sina misstankar, så det bästa var att inte lägga sig i. ”Är det riktigt illa ställt så är det snart någon annan, som befinner sig närmre familjen som reagerar ändå, så…”, sa någon annan.

Andra tyckte att de inte alls ville prata om detta. Visst hade de hört mamman skrika på sin son, ”Tim!!!!”, ibland, men vilka föräldrar blir aldrig arg på sitt barn? Pojken lever ju, har kläder på kroppen och har säkert en säng att sova i på nätterna… Du tycks inte få medhåll om att göra något åt din misstanke. Du och din familj hittar kort därefter ett hus och lämnar området.

20 år senare knackar det på din dörr, klockan fem på morgonen. Du blir helt stel, och inser att något mycket allvarligt måste ha hänt. De har hittat din dotter. Ihjälslagen och bränd med cigaretter. De sista som såg henne i livet var hennes vänner som berättar att hon träffade en man under kvällen. De två gick och dansade och sedan var de borta…