Ja, där hittade jag kanske på ett eget ord. Men så får det bli. Barnasvinn. Vi behöver stoppa allt möjligt svinn; matsvinn, pengasvinn… Men av mina hjärtefrågor är just barnen.
Den psykiska ohälsan hos barn och ungdomar breder ut sig över vårt land. Följderna är och kommer att bli större än vad vi kan överskåda. Deras lidande är enormt här och nu, samhället går på högtryck för att försöka hjälpa. Enligt statistiken avslutar ungdomar sitt liv dagligen. Unga människor. Varje dag. En fullständigt hjärtekrossad mamma berättar om dagen då hon fann sin son hängd i trappräcket till övervåningen. En lika hjärtekrossad pappa berättar om när han hittade sin son hängandes i våningssängen. En annan förälder hittar sitt barn i badkaret. Enligt en föreläsning av Lisbeth Pipping är det 50 barn varje år i Sverige som tar sitt liv enskilt till följd av mobbning. Ibland är det svårt för föräldrar att se och förstå. Ofta i dessa fall har man varit en bra förälder och ändå händer det. Frågor vi dock bör ställa oss i det här sammanhanget är: Hur har en drivande mobbare det där hemma? Vad har detta barn för förebilder?
En ständig jakt efter bekräftelse på sociala medier bidrar naturligtvis också till den psykiska ohälsan – en bekräftelse på nätet som kanske aldrig kommer eller som man blir beroende av. Avsaknad av den bekräftelse man söker bidrar till en känsla av ihålighet. Livet som ungdomarna har framför sig här och nu, den verkliga verkligheten, tillskrivs i vissa fall inte lika stor betydelse. Jag vill betona vikten av föräldrabekräftelse från start i barnens liv som motgift till denna utveckling. Det är tio år sedan som jag skrev Trygg Hamn – En bok om att bygga självkänsla och skapa lycka från början, men jag upplever att den bara blir mer och mer aktuell för varje år som går.

Ibland sker en förödande utveckling som sagt utan att vi vet hur vi hade kunnat påverka. Många av de fall som jag uppmärksammats på sedan min senaste bok om Narcissism kom ut 2020 och även tidigare, hade däremot kunnat avhjälpas. Det pågår en mörk utveckling i vårt samhälle. Det handlar om föräldrar som lider av en personlighetsstörning – något som ofta smittar från generation till nästa. Allt eftersom dessa släktträd växer så växer också problemen i vårt samhälle. En del av deras barn utvecklas till mobbare, andra vill inte leva och vissa kämpar hela livet för att skapa ett normalt liv trots en högst onormal bakgrund. Att problemen var väl utbredda visste jag redan när jag skrev boken. Det står dock ännu tydligare för mig nu, ett och ett halvt år senare. Det står för mig klart att vi har ett enormt folkhälsoproblem och samhällsproblem inom just detta område.
Vi har oerhört många kompetenta och helt underbara människor som arbetar dagligen med att hjälpa så många som möjligt. Jag är ett av de barn som växt upp och som varit i behov av denna hjälp. Jag växte upp i ett hem präglat av Narcissism. Men jag lever. Mitt liv har kostat samhället en del resurser, men jag är på rätt kurs här i livet. Idag vill jag bidra till att stoppa den utveckling som pågår och som pågått länge.

Eva Träff, decreasedisorders.com