
Jag var på en föreläsning med Kenth Hedevåg. Han berättade om hur fel det kan bli när vi tycker att ungdomarna kan klara sig själva när de når puberteten. De har ju blivit ”stora nu”. De ska börja högstadiet. Fel blir det eftersom deras hjärnor då är under ”omorganisation”. Hela deras liv är under ombyggnad. Att finnas där och hjälpa dem genom denna ombyggnad är förstås av stor betydelse. För mig är inte detta samma sak som att ”skämma bort” dem. Vi förstår att vi måste skilja på sak och sak här.
Jag är mycket tacksam över att ha fått den här informationen nu när mina barn kommer in i denna nya fas av livet. Jag tänker på det ofta i vårt vardagsliv. Jag behöver ta ett steg tillbaka, men ändå stå väldigt nära.
Eva Träff, decreasedisorders.com