Vi lever i en värld som i mångt och mycket går ut på att försörja oss genom att tjäna pengar. Utan försörjning klarar vi oss inte. Så långt är allt okej, det är vi alla med på. Det finns oerhört många fantastiska företagare som brinner för sina åtaganden. En stor stjärna till dem! Glöm inte att de också finns bara för att du läser följande:
Ju hårdare konkurrensen blir, desto hårdare blir klimatet på marknaderna. I denna ekvation finns de företag(are) som inte lyckas med att kombinera affärer med anständighet. Lyckas inte, eller har inget intresse av det? Det finns rena bedragare också förstås, men det är inte dessa som jag tänker på nu. Jag tänker på de som faktiskt har varor eller tjänster att sälja, men egentligen inte är intresserade av att kunden ska bli nöjd, utan bara intresserar sig för pengarna de får in.
Jag har pratat om detta ibland och det har hänt att jag fått svaret: ”Men det är ju affärer. Vad tror du att det går ut på, om inte att tjäna pengar?”
Jo, det förstår jag också. Men om det är så att det trevliga bemötandet och välviljan försvinner så fort kunden har betalat, så måste jag ändå ställa mig frågan: Vad är det för mekanismer som gör att anständigheten och intresset för kunden försvinner i och med att pengar kommit in på kontot? Att man svarar kunden och är tillmötesgående tills pengarna kommit in, sedan slutar att svara. Att man intresserar sig för kundens önskemål, sedan vänder ryggen? Att man lovat tjänsten inom en viss tid, sedan struntar i det utan att förklara varför? Är det något vi behöver lära oss att leva med, att acceptera? Är det något för nästa generation att ta sikte på inför deras dagar på arbetsmarknaden? Alltså, bilden av att företagare inte genuint intresserar sig för/brinner för det de gör, utan pengarna tveklöst är det enda som betyder något? Kanske finner man det inte nödvändigt att ta sig tid för ”trevligheter” och ärlighet utan springer vidare mot nästa kund som också har pengar? Jag förstår det ännu mindre när det är företag som det går bra för, företag som inte alls har konkurssnaran runt halsen. De borde väl ha lite tid för anständighet och välvilja, eller?
Vad är det som dessa företagare lär sina barn? Ibland känns det som om vi går mot en allt kallare värld. Det oroar mig.
”Vår kultur är full av narcissistiska influenser som gör oss
Sandy Hotchkiss
döva och blinda för djupet i de problem vi står inför. För
att slåss tillbaka behöver vi starka, genuina själv som orkar
höja sig över rent egenintresse. När vi fått klart för oss
var självaktningen verkligen kommer ifrån och bestämmer
oss för att fostra sunda barn – när detta blir vår främsta
prioritet – har vi slagit in på vägen mot en bättre värld”.
decreasedisorders.com
decreasedisorders.com 