Om rädslan för skam är hög så gör man sitt liv mindre

I mitt förra inlägg berättade jag om kritik jag fått, något som förmodligen händer alla som sticker ut näsan lite grann. Jag ville visa det och använda det. Jag ville visa hur det kan se ut. Ofta är det inte svårt att svara på kritik som skrivits i all hast av någon som är upprörd av en eller annan anledning, det blir sällan objektivt. Det ville jag också visa – inte svårt att svara. Dock kommer det att vara den enda gången som jag svarar på kritik som inte är befogad eller ens sann. Det är viktigt att inte släppa kritiken i närheten av sitt hjärta, som Brené Brown uttrycker det. Någon som kan hjälpa människor igenom sådant här för att sedan kunna fortsätta sin livs gärning, är just Brené Brown, som är på det klara med vad hon tycker:

”Om rädsla för skam är hög gör man sitt liv mindre. Man tar inte risker, man blottar sig inte. Man låter bli och tror inte att man pallar kritiken.” Hon sammanfattar sin ståndpunkt om ”hatare” så här: ”Om du inte är i arenan, och får stryk ibland för att du försökte vara modig, så är jag inte intresserad av eller öppen för din kritik om mitt arbete. Punkt slut.” ”Det finns miljontals ”billiga platser” i världen idag. Där sitter folk som aldrig kommer att sätta sin fot i arenan. De kommer aldrig att blotta sig själva. Men de gör det till ett heltidsjobb att kritisera och döma och säga hatiska saker till oss. Vi måste vänja oss av med att ta emot det. Vi måste låta det falla till marken. Ta inte emot elakheter från billiga stolar och lägg det inte på hjärtat. Kliv över det och fortsätt. Ta inte emot kritik och feedback från folk som inte är modiga i sina liv. (Jag förstår att hon menar elak och / eller obefogad kritik om vårt arbete). Vidare hänvisar hon till Theodore Roosevelts ”The Man (/Woman) in the Arena”:

”Det är inte kritikern som räknas. Inte den som visar hur den starke snubblar eller hur en gärning kan göras annorlunda. Äran tillhör den som faktiskt är i arenan. Vars anlete är nedsmutsat av damm, svett och blod. Den som kämpar tappert och misslyckas. Den som gång på gång kommer till korta. I slutändan kan han komma att triumfera, men även om han misslyckas gör han den med stort mod.”

Med internets intåg har detta problem ökat dramatiskt sedan Roosevelts dagar. Människor hatar verkligen över nätet, ibland är det den värsta sortens kritik och hat, varje dag. Jag hoppas att alla män och kvinnor i arenan kommer att vilja fortsätta kämpa för det som är gott, trots allt.