Fallet ”Sofie” i Borlänge

Hallå där, Borlänge!

Självklart har ni studerat barnpsykologi, eftersom ni känner er så starka i att ni har rätt att agera som ni gör…?

I själva verket håller ni på att skapa ett trauma hos ett barn som hon säkerligen aldrig kommer att återhämta sig ifrån. Både advokat och journalist har letat med ljus och lykta efter orsaken till agerandet, men har inget hittat. Eftersom de inte vill få ett oväntat slag under bältet senare i processen så kan vi lita på att de letat.

Av detta att döma; Kan man tänka sig att det enbart är stolthet hos kommunen? Tänk att det kan vara så svårt att erkänna att man gjort misstag, att man är beredd på att driva ett barn så långt att traumat är ett faktum, och hon riskerar att hamna i självmordsbenägenhet.

Om det värsta händer, och Borlänge kommun verkligen hamnar under lupp, vill man då stå där? Att erkänna att misstag begåtts kan i detta läge vara befriande. Det ger även större respekt för de inblandade än vad de i nuläget får. Vem blir den första att träda fram? Vem ska förtjäna den respekten?

Det värsta trauma ett barn drabbas av är att inte få sina grundläggande behov tillgodosedda. Sofie har länge skrikit att hennes behov är att få vara hos sin familj, de föräldrar som matat henne, bytt hennes blöjor, plåstrat om hennes sår…

Många barn behöver komma bort från destruktiva familjer, vilket jag starkt betonar i den här boken, och skänker vinsten till att bidra till det slag av kunskap, som nu bl a Borlänge kommun behöver:

… för nu visar det sig att det även kan vara tvärtom, att ett barn som faktiskt har ett hem inte ska få komma hem, och i hemmet få fortsätta utvecklas till det bästa hon kan bli. Det är våra barns nutida och framtida medmänniskor som växer upp. Vi behöver höja våra röster för nutid och framtid.

Om det verkligen hade legat någon större hund begraven i det här hemmet, så antar jag att det skrikits ut högt från Borlänge vid det här laget, i självbevarelsens anda.

Min pappa var sådan. Han agerade på ren självbevarelsedrift. Inget kunde någonsin vara hans fel och han kunde försvara sig ända in i pinsam dumhet. Men så var han ju också narcissistisk…