Författare: etraffteliacom

Mamma säljer, pappa våldtar.

Jag blir så gruvligt ledsen varje gång. En mamma som säljer sina barn på nätet till män med hög socioekonomisk status – som alltså utåt och under pågående övergrepp är högt respekterade av samhället… En pappa som våldtar både sina egna barn och sina bonusbarn… Cirka sex år i fängelse för båda.

Ett till tre barn i varje klass kan enligt statistiken vara drabbade. Det är deras verklighet. Vi ser det som nyheter i tidningar, på TV och på nätet de gånger som de avslöjas. Sedan är det gårdagens nyheter. Varje gång.

Det som är så sorgligt är att när vi läser om de straff som fastslagits, så är det redan för sent. Liv har krossats, för alltid. Såvida vi inte tror på återfödelse så är det också de enda liv de fick att leva. För att få den motivation som krävs för att verkligen vara med och bekämpa det här onda, ber jag er alla att föreställa er ert eget barn eller barnbarn som offer. Det blir för mycket att bära känslomässigt. Tänk då en till tre i varje klass. Om vi ska tala om alla övriga typer av kränkningar och övergrepp, så ökar naturligtvis dessa siffror ytterligare.

Vi brister i säkerheten kring våra barn. I det system vi har som ska skydda barn finns brister som ibland beror på otillräcklig lagstiftning, ibland på människors självupptagenhet / stress och ibland på kunskapsbrist. Högst sannolikt finns en koppling mellan dessa brister och antalet människor som växer upp och med tiden skadar andra. Om vi inte kommer åt det här problemet så ser framtiden mörk ut för ännu fler. Det behövs kunskap, ögon och öron överallt.

Jag är ju förstås övertygad om att godheten fortfarande är vidare utbredd än ondskan. Det innebär att det goda kommer att vinna. Dock blir det svårt om inte alla de goda människorna träder fram och gör en insats när det faktiskt behövs. Många förövare kunde ha upptäckts tidigare. (Du är hjärtligt välkommen att också läsa mitt inlägg om ”Tim” på decreasedisorders.com)

Jag känner till en mamma som var en mycket ansvarsfull och insiktsfull mor, och som hade bekymmer kring sin son. Sonen visade inga tecken på att bry sig om andra. Han led en total brist på empati. Det är där vi ska lägga in stöten, det är där vi ska reagera och agera. Vidare känner jag till en annan mamma, med samma problematik kring sin dotter. Hon förstod inte heller andras smärta. En naturlig, känslomässig moralisk kompass saknades.

Om vi inte ser dem i tid och förstår det, så kan vi inte ens förebygga de fall som från början varit synliga. Många förövare hade kunnat stoppas tidigt.

Om farmor hade vetat…

att hennes älskade barn, hennes kära lilla pojke, skulle komma att lida en total brist på självkänsla,

att hennes pojke skulle misslyckas med yrkeskarriären,

Att hennes pojke skulle utvecklas till en mycket bristfällig make och pappa,

att hennes barn skulle avsluta sitt eget liv…

Det här är böckerna som både hon och farfar skulle ha läst för att undvika alltihop. Om jag kunde resa tillbaka i tiden för att lämna över dem, så skulle jag. Om du behöver idéer på hur man kan uppfostra mentalt hälsosamma barn, missa dem inte.

”Du är känslig. Elaka människor finns där ute. Överallt. Det finns inget du kan göra åt det. Bara lär dig att ta det.”

Ord som dessa har fått mig att känna mig så fel. Så vansinnigt fel. Länge har jag känt att jag inte hör hemma i den här världen, för jag kan inte hantera den. För mig, även om mitt liv idag är positivt, är världen trasig. Så länge som orden i ovanstående citat får tillåtas regera, så är världen trasig. Då är jag trasig också. Det finns inte ord för hur mycket smärta och ångest dessa ord har orsakat mig. De har faktiskt ätit mig levande, tills en morgon när jag vaknade med en ny insikt. En insikt som har och kommer att förändra mitt liv för alltid.

Jag insåg att anledningen till att jag alltid har känt mig så ”fel”, anledningen till att jag inte kunde passa in i detta, är att jag har ett annat mindset – en annan inställning. Det var så det var. En annan inställning. Det var det jag kom på. Om världen någonsin ska kunna bli en bättre plats – men människans hjälp – så visar det sig att ovanstående citat blir väldigt fel. Sådana ord arbetar i motsatt riktning – de kommer göra världen sämre!

Visst, jag förstår vad de menar. För min hälsas skull, är det det bästa att bara borsta av det och gå vidare. Men min inställning stoppar mig. Hela tiden. Det är utmattande. Världen är större än mig och min egen hälsa. Om citatet ovan tillåts att regera, kommer det att leda till acceptans gällande dåligt beteende. Vi kan lika gärna säga: ”Ja, bara fortsätt. Fortsätt att göra andra illa. Vi kommer att skapa acceptans för dig, vi kommer att anpassa oss till dig och dina behov. Vi kommer att skapa utrymme för dig att bete dig precis hur du vill”

Vare sig beteendet kan förklaras av narcissistiska drag, psykopatiska drag eller bara ”vanlig” elakhet skapad av bristfällig uppfostran eller till exempel avundsjuka, så är det så klart DESSA MÄNNISKOR som behöver ändra på sig. Ingenting annat kan rimligtvis bli rätt. Hur ska världen kunna bli en bättre plats om människor som reagerar på dåligt beteende och kämpar för att få stopp på det, får höra att de är fel?

Människor som verkligen skadar andra – och då pratar jag inte om ärliga misstag – måste avslöjas, det är de som behöver förändra sig. Detta för att vi inte vet vilka situationer deras elakheter kommer att kunna leda till. En del saker som kan hända orsakade av deras framfart är inte möjliga att bara ”borsta av sig” eller ”fixa”. I den här frågan så finns inget annat sätt att skapa hållbarhet – det är illasinnat beteende som måste stoppas, inte visselblåsarna som ska tystas eller förminskas. Hur många av er har barn som håller på att växa upp? Barnbarn? Jag önskar att mina barn kommer att bli visselblåsare, och om de hamnar i svårigheter så hoppas jag att det finns någon som blåser i visselpipan till deras räddning.

Jag önskar att mina barn blir visselblåsare, och om de hamnar i svårigheter så önskar jag att det finns någon som blåser i visselpipan till deras räddning.

På så sätt kan vi med tiden få en chans att känna oss tryggare. Vi måste kunna förvänta oss att våra medmänniskor är anständiga människor. Och om de inte är det, så får de gå tillbaka, göra om och göra rätt nästa gång.

Den här morgonen insåg jag att jag inte är känslig och svag. Jag är stark, för att jag inte accepterar – jag reagerar – och jag kämpar för det mindset som jag tror är det rätta i ett vidare perspektiv än just mitt eget och mitt liv. En inställning som kommer att kunna gynna oss i det långa loppet.

Istället för att känna mig dum, har jag insett att det finns hopp i min inställning. Så länge det finns mer godhet än ondska i världen, så kommer det goda så klart att vinna!

Så – till alla ”känsliga” människor där ute – ni kan lika gärna vara de starkaste – visselblåsarna, som inte blundar bara för att någon säger till er att göra det! Kämpa på!

Läs gärna fler inlägg på decreasedisorders.com

Om du vill att dina barn ska lyckas med att utveckla fina personlighetsdrag, tänk då på att barn överraskande ofta utvecklas till spegelbilder av sina föräldrar. Så ta en titt i spegeln. Vad ser du?

När du ändå reflekterar: Kom ihåg att lära dina barn följande citat:

”En liten, vänlig handling i taget, kommer med tiden att förändra världen”

 decreasedisorders.com

Till den psykopatiska
För det första: Ta ansvaret för följande själv. Lägg det inte på någon annans axlar. Dig och ditt beteende är något du själv får arbeta med. Hjälp kan man dock alltid söka.

Det påstås på vissa håll att du lider. Om du gör det, vi andra vet egentligen inte, det vet bara du själv, så hjälper det inte dig om du manipulerar psykologen som du går till. Vissa psykopatiska personer vet faktiskt om att de är psykopatiska och blir medsläpade till en psykolog eller terapeut av någon som fortfarande älskar dem. Jag vet inte om du trivs med att göra andra illa, om du ”mår gott” av det som en del påstår, eller om du är elak för att du tänker att det är det enda sättet att få det du vill, genom att hota och ljuga, även misshandla. Det finns sätt att agera på för att kunna behålla det man vill ha. Det som du hittills gjort är inte en framkomlig väg.
Utan insikten om att du är annorlunda än de flesta andra människor, kommer du inte att komma någonstans gällande att möta andra på ett acceptabelt sätt och därigenom kunna behålla människor runt dig. Beteendelista om dig:

• Ytlig charm och god intelligens.
• Inga självbedrägerier eller andra tecken på irrationella beteenden
• Ingen nervositet eller ”psykoneurotiska symptom”.
• Opålitlighet
• Lögnaktighet och falskhet
• Avsaknad av ånger- och skuldkänslor
• Dåligt omdöme, drar inte nytta av sina erfarenheter
• Oförmögen att älska någon
• Patologiskt självcentrerad
• Påfallande insiktslös
• Ger andra dåliga gensvar
• Föga inbjudande beteende vare sig berusad eller
nykter
• Opersonligt och trivialt sexliv
• Klarar inte av att följa någon livsplanering
• Utslätat flackt själsliv
• Antisocialt beteende
• Självmord genomförs sällan

Det här är bilden av dig som utmålas överallt där man söker informationen. Som jag har lärt mig om människor med psykopatiska drag, så inser jag att det förmodligen är helt onödigt att skriva det här kapitlet. En psykopatisk person vill inte ta till sig
och förstå, om det inte gynnar personen i fråga på direkten, och det gör förmodligen inte det som jag skriver.

(…)

Du är kanske inte intresserad av att försöka nå en förändring, det är ditt val. Ställ dock in dig på att ingen kommer att vilja finnas i ditt liv någon längre period om du bestämmer dig för att hålla för öronen nu. Och dina barn kommer inte att vilja se dig när de har blivit vuxna. Förmodligen inte barnbarnen heller. Det otäcka är att jag inte vet om du bryr dig. Det sägs att du bara vill ha barnen för att använda dem på något sätt som gynnar dig, och att du kallar det för kärlek…

Ur boken Narcissism och Psykopati En bok om dem som aldrig blir lyckliga på riktigt – och deras barn.

Till den narcissistiska

För det första: Ta ansvaret för följande själv. Lägg det inte på någon annans axlar. Dig och ditt beteende är något du själv får arbeta med. Hjälp kan man dock alltid söka, bl a genom att söka förklaringar. Gammalt elände måste ut, vilket du vet om det eller inte. Men sedan är det du själv som ska ta ansvar och få rätsida på ditt liv och beteende.
Jag har hört en vuxen narcissistisk person upptäcka saker om sig själv. Därför vet jag att det är möjligt. Jag vet att människor som tyvärr har blivit narcissistiska kan upptäcka narcissismen inom sig själva. Den vuxne narcissistiska personen blev så förskräckt av att läsa om uppväxt i ett narcissistiskt hem, att han började fundera över om han blivit en själv:

• Skryter och överdriver sina talanger och framgångar
• Tror sig vara ”speciell” eller förmer än andra, och kräver att bli behandlad därefter
• Kräver mycket uppmärksamhet, beröm och beundran från andra
• Sätter – som en självklarhet – sina egna behov framför andras och kan utnyttja andra
• Har svårt att leva sig in i andras situation – ”bryr sig inte”
• Upplevs ofta först som karismatisk och spännande, men slår om till att bli arrogant och nedlåtande när hen får mothugg

…och han bestämde sig för att söka hjälp hos en psykolog. Och just här kommer förmodligen den kritiska punkten. Ska han stärka sitt narcissistiska försvar eller finns trots allt tillräckligt med visdom för att klara av en behandling? Det är naturligtvis en behandling som är krävande och som kommer att gå på djupet av hans själ. Han kommer möjligtvis att må mycket dåligt en period, men kanske måste han gå igenom en eld för att få chansen att bli fri från det som inne i hans huvud kan låta så här:

Varför fattar inte folk?!
Varför är världen full av värdelösa idioter?!
Varför gör de inte som jag vill?!
Jag skiter väl i henne!
Jag måste tala om det här fantastiska som jag gjort! Så att alla får veta!
Varför ser de inte?!
Varför bryr de sig inte om mina ansträngningar?! De är otacksamma!
Jag vet att jag var bäst? Varför vann jag inte?! Är de emot mig? Jag ska visa dem!
Jag ska ha den där tårtbiten!!

Om det låter så här inne i ditt huvud så leder det till att du utför handlingar som gör att många människor tar avstånd från dig. Det här kan definitivt leda till att människor inte tycker om dig längre än en kort period, innan de upptäcker hur du är. Du blir bitter och idiotförklarar. Med tiden kommer bitterheten fullkomligt att äta upp dig, och folk flyr ännu snabbare. Den bekräftelse som du egentligen eftersöker, vare sig du vet det eller inte, tycks för dig allt mer avlägsen…

Från boken Narcissism och Psykopati, En bok om dem som aldrig blir lyckliga på riktigt – och deras barn. Ett ideellt projekt med syfte att minska risken för personlighetsstörningar.

decreasedisorders.com

Visst känns det jobbigt när polisen står där vid vägkanten, vinkar in och säger: ”Det gick visst lite för fort där…”

Men det hade ändå varit oändligt mycket bättre om de hade fått spendera mer tid där. Idag har polisen istället fullt upp med att hålla gatorna tillräckligt trygga för att vi ska kunna våga släppa ut våra barn. De släcker bränder. Det gör psykiatrin också.

En av förklaringarna är att många av dessa bränder anlades redan för 15, 20 och 25 år sedan. Nu behöver vi bygga fler fängelser, där man ska försöka få bränderna under tillräcklig kontroll för att man ska kunna släppa ut dem igen.

Jag önskar att pengarna detta kostar hade kunnat gå till att skapa goda liv för våra barn istället. På så sätt skulle vi kunna förhindra att det ens börjar pyra. På så sätt skulle det kunna brinna mindre i framtiden.

Vi behöver ta hand om våra barn, våra egna och andras – REDAN NÄR DE ÄR SMÅ. För att klara detta är det inte bara pengar som behövs, det krävs också en fungerande lagstiftning, civilkurage och mod.

Om vi verkligen kan bestämma oss för att sätta barnets bästa i centrum, inte bara som en tjusig fras, utan också i praktiken, så kanske vi inte behöver fler fängelser eller trevåningssängar i framtiden.

Vuxnas maktställning över barn, resulterar tyvärr ofta i att de vuxnas rättigheter och trygghet tillgodoses, istället för barnens… och någonstans på den vägen börjar det brinna.

Läs gärna fler inlägg i ämnet på decreasedisorders.com. Många gånger kan vi hjälpa någon bara genom att öka vår medvetenhet. Med vänliga hälsningar Eva Träff.

Jag berättar: Pappa var naturligtvis expert på att behålla oss i sitt grepp. Han gav oss ständigt en dos av ”Tyck synd om mig- preparat”. Främst handlade det om hans rygg. Han låg på golvet för att sträcka ut den nästan varje kväll och han ”ojade” sig väldigt när han skulle ta sig upp. Vi skulle alla hjälpa honom. Min syster sa ibland att ”pappa kommer nog inte att bli så gammal, han blir nog inte äldre än trettio så sliten som han är av allt hårt arbetande”. Jag var så liten att jag tänkte att hon kanske hade rätt. Det medförde förstås rädsla. Att pappa faktiskt snart kunde försvinna. Det var han som höll oss vid liv. Det var han som var den viktiga, och nu var han så sliten att han kunde dö.
Men en dag när jag gick uppför trappan, såg jag mellan trappstegen att han inne i vardagsrummet ställde sig upp helt utan problem. En allra första tanke slog mig om att pappa kanske överdrev ibland, men jag sa aldrig något.

(Ur boken narcissism och Psykopati.)

Han såg oss inte, vi var inte intressanta. Vi gav och gav. Vi köpte den här muggen till pappa.

Det är så här som narcissism fungerar. Den totala obalansen gällande kärlek och uppmärksamhet får barnen att ge all sin kärlek till föräldern i hopp om att någon gång kunna bevisa sig värdiga att få förälderns kärlek tillbaka. Resultatet kommer att bli trasiga barn, eftersom kärleken de väntar på aldrig kommer.

Men det är vad jag förstått i efterhand. Vi köpte muggen för att vi tyckte att han var världens bästa pappa. Självklart var han det! Och trasiga blev vi.