Var den bättre personen…

”Var den bättre personen”, ”Sjunk inte till samma nivå”…

Har du också hört det? Visst, det ligger något i det. När människor är trötta, ledsna, irriterade och inte orkar bemöta dig på ett bra sätt för tillfället så var den bättre personen en stund. Var det.

”Älska mig som mest när jag förtjänar det som minst, för då behöver jag det som bäst”

Det ligger något i denna klokskap.

MEN!

Och det är ett stort MEN! När du befinner dig i miljöer där det också finns Narcissistiska och / eller Psykopatiska individer, så kommer denna inställning slutligen att bryta ner dig fullständigt. Att ständigt försöka vara den bättre gentemot en person med personlighetsstörning är oerhört giftigt.

Lär dig skillnaden mellan friskt och sjukt, hälsosamt och ohälsosamt.

Författarens vinst för den här boken går till att motverka personlighetsstörningar i framtiden.

decreasedisorders.com

Jag såg att häggen blommade…

Jag såg att häggen blommade, det kom en doft av den. Jag sade till min älskade: Kom ut, och se, och känn! Hon stod vid makaronerna, och sydde på en klut, och när hon lyfte blicken hade häggen blommat ut.

En fantastisk dikt av Alf Henrikson.

Med hjälp av Alfs ord vill jag säga: Försök att kliva av 2000-talets överljudståg i sommar och unna dig själv tillsammans med familjen riktig kvalitetstid. Jag brukar tänka att en dag flyttar mina barn. Jag vill inte lyfta blicken först när de är borta.

/Eva Träff.

Skamvrån

Det finns en överhängande risk för att individer med narcissistiska drag inte alls uppskattar det jag skriver. Det kan hända att de tycker att jag ställer in dem i skamvrån, en plats som för dem är värre än helvetet självt.

Det är dock inte mitt slutgiltiga syfte. Jag önskar att så många som möjligt av dessa individer kan se att denna skamvrå i så fall är en återvändsgränd och att de därifrån kan komma ut i ljuset där de flesta av oss andra befinner oss.

Hade pappa kunnat hjälpas? Hade hans självmord kunnat undvikas om han insett att den skamvrå som han fäktades så fruktansvärt för att undvika, inte ens hade behövt finnas i hans liv? I våra liv…

Och när blev det för sent?

Vikten av att stå nära sin tonåring

Jag behöver dina gränser och din värme även när jag blir stor

Att du intresserar dig för mig är viktigare än du tror

Om vi kan resonera med varandra

kan jag vända mig till dig och inte bara till andra

Konflikter mellan föräldrar och deras tonåringar kan vara stormiga, men de leder sällan till allvarliga sammanbrott i relationen. Föräldrarna är även under tonårstiden väldigt viktiga i sina barns liv. En förälder och hans/hennes kontakt med sin tonåring har en stor betydelse för tonåringens utveckling. Hur relationen mellan förälder och tonåring kommer att utvecklas beror på hur föräldrarnas beteende gentemot tonåringen påverkas och förändras av att han/hon växer upp.

Negativ utveckling i relationen tonåring – förälder:

De ungdomar som upplever att föräldrarna förändras och blir stränga och strikta när de kommer upp i tonåren, vänder sig i större utsträckning till kompisar när de får problem och behöver råd och stöd. Ett tvingande och hindrande bemötande av en tonåring sätter alltså gränser för och inskränker på relationen och kommunikationen mellan förälder och tonåring. Tonåringen svarar med likgiltighet, brist på utvecklande nyfikenhet och andra typer av modfälldhet. Det är tydligt att konflikterna med föräldrarna ökar i de fall som tonåringen upplever att solidariteten och värmen i familjen minskar. En del tonåringar bryter sig verkligen loss från sina föräldrar och etablerar istället andra kontakter och relationer utanför familjen. I vissa fall leder det till att de helt försvinner från sina föräldrar både psykologiskt och känslomässigt.

Positiv utveckling i relationen tonåring – förälder:

Barn till föräldrar som inkluderar sina tonåringar i beslut – får dem att känna delaktighet, vänder sig i större utsträckning till föräldrarna när de hamnar i situationer där de behöver hjälp och stöd.  Föräldrarna förklarar, visar empati och värme, visar sitt intresse och engagemang, uppmuntrar sina tonåringar att komma med sina idéer och är öppna för en ömsesidig problemlösning. De ökar och förenklar kommunikationen med sin tonåring. Föräldrar som skapar en god och trygg stämning i familjen hjälper tonåringen att känna sig så pass säker och trygg att han/hon vågar ta risken att pröva nya idéer och perspektiv samt vågar uttrycka nya känslor i hemmet. Detta gynnar tonåringens psykologiska hälsa och identitetsutveckling. Samtidigt visar det sig att en viss grad av kontroll över tonåringen är positivt för relationen förälder – tonåring. Barn till föräldrar som sätter en tid för sin tonåring, då han/hon ska vara hemma samt ber dem att ringa i händelse av försening, vänder sig också i större utsträckning till sina föräldrar när de behöver stöttning och råd.

Ur boken Trygg Hamn En bok om att bygga självkänsla och skapa lycka från början.

”De gröna är de snälla…

eller är de det???”

På min hemsida vill jag slå ett slag för det vi kallar för civilkurage. Om alla människor använder sitt civilkurage oftare än vad de gjorde igår kommer vårt land utan tvekan att vara en tryggare plats redan imorgon. En tryggare plats för alla. Det som jag tycker är så fantastiskt är inte bara att vi kan stoppa en negativ situation som pågår, utan att vi med en handling frambringad ur vårt civilkurage också kan sätta igång ringar på vattnet. Vi skickar signaler som låter ungefär så här:

Hit men inte längre. / !

För dig som inte är bekant med personlighetstyperna i färger, alltså de fyra DISC-profilerna, så har det gjorts en hel del roligt kring detta – alltifrån böcker till många klipp på youtube. Kolla det! De allra flesta människor tillhör en eller flera av fyra DISC-profiler: Dominans (röd), Inflytande (gul), Stabilitet (grön) och Konformitet (blå). Kritik mot denna modell har hörts där man menar att det är en kraftigt förenklad modell när man ska beskriva människors personlighet, vilket må vara sant, men igenkänningsfaktorn är ändå hög och underhållande.

De gröna människorna – vilka är den vanligaste typen – de konflikträdda, är den personlighetstyp som ofta framställs som den snällaste, mest omtänksamma sorten av människor. Behagliga och lugna människor som man kan känna sig trygg i närheten av. MEN, med väldigt många gröna personer runt omkring sig kan det bli ohyggligt jobbigt. Det gäller utifall de inte gör sig medvetna om att deras passivitet ibland kan leda till motsatsen till snäll. De grönas rädsla för att bli inblandade i saker som kan kännas jobbiga är långtifrån alltid positiv. Det kan innebära att om man har hamnat i problem där det är synbart för ALLA vem som faktiskt är offret i situationen, så kan den utsatte inte räkna med att någon står upp. Det kan istället leda till ursäkter och förklaringar för att inte behöva bli inblandad och även till utsagor som

Jag tycker så synd om dig för det som pågår och för hur du blir behandlad, men jag vill ju inte hamna emellan.

Jag önskar att den stora gröna massan ville öppna upp för tanken att världen inte kommer att bli en vare sig bättre eller tryggare plats på detta sätt. Om man ser att något går fel till och man inte ens försöker att hjälpa till så bidrar man inte till trygghet. Man kanske inte behöver stå helt ensam utan fråga om fler vill hjälpa till? En röd person med hög moral och kunskapen om rätt och fel kan kanske innebära mer trygghet i annat fall? Mycket mobbning pågår både i skolor, på arbetsplatser och på nätet. Gemensamt är att det ofta står en stor massa och tittar på, eller snarare drar sig undan.

Mest stolt kan du vara om du kan stå upp för en annan människa lika mycket som om det gällde dig själv, i de fall där det är uppenbart att det går smutsigt till. Det kan vara jobbigt för dig medan det pågår, men efteråt är friden i själen din egen, det är en frid som ingen kan ta ifrån dig – friden som det innebär att ha stått upp för det rätta.

Läs gärna fler inlägg på decreasedisorders.com

Gå tillbaka

Ditt meddelande har skickats

Varning
Varning
Varning
Varning.

Moment 22

Paradoxalt till tusen. Det är vad det är. Många barn växer upp med föräldrar som inte har förmågan att vara föräldrar. Efter att jag skrev min bok har den verkligheten blivit allt mer påträngande.

En bråkdel av dessa barn blir räddade från sina familjer genom att samhället träder in. Ofta är det för sent – barnen har redan blivit ärrade för livet. Ibland ger man också tillbaka barn till sina biologiska föräldrar i hopp om att dessa bättrat sig, för att sedan hitta barnen ihjälslagna i sina hem.

När man nås av nyheter som den under gårdagen, där flickor har blivit utsatta på ett HVB-hem – Hem för Vård eller Boende – så blir man förkrossad. Många av de boende där är barn som redan råkat illa ut, som har genomlevt massor av elände innan beslut tagits att ta dem från sina ursprungliga hem…. Bara för att gå vidare till nästa helvete.

Flickorna berättar om kränkningar där de bland annat blivit nedtryckta och slängda i golvet. Många frågar sig kanske vad flickorna själva gjort för att frambringa dessa krafter..? Men när tidigare personal berättar om hur journaler skrivits om och justerats för att passa ägarens syften inför inspektioner och man kört de mest talföra och utsatta flickorna därifrån inför inspektioner, så förstår man att de har utsatts för övergrepp, inte endast tidigt i livet utan även på den plats som skulle bli deras räddning – en plats som i sin reklam gått ut med att de erbjuder behandlingar som sedan inte erbjuds.

På HVB-hemmet har man förvrängt information i barnens journaler så att skuld läggs över på de unga, när det i själva verket var personal som eskalerat situationer till utbrott. Ägaren till HVB-hemmet gav order om att journaler alltid skulle skrivas i blyerts.

För att fånga upp min rubrik: MOMENT 22. Barn som utsätts, först i sina hem och sedan av samhället, kommer med största sannolikhet även de att bli föräldrar en vacker dag. Låt oss hoppas att den dagen blir just vacker. Låt oss hoppas att de utan goda förebilder, utan tillit till andra människor och med stora risker för mentala, psykologiska, känslomässiga och sociala sår, orkar vända sina erfarenheter till att bli bra föräldrar själva.

Vi kan inte förvänta oss av dem att de ska kunna ge något de själva inte fått, även om vi hoppas tills vi blir både blåa och gröna. Risken är överhängande att allt upprepar sig i nästa generation.

Så illa som det faktiskt går till ibland och tills vi blir bättre som
samhälle, så är det uppenbart att vi till begreppet och fenomenet maskrosbarn
nu måste lägga vårt hopp. Om inte detta fenomen räddar situationen har vi ett
moment 22: För att kunna bli en god förebild är det en stor fördel om man har
haft det bra själv. Har man inte haft det bra själv kan det vara utmanande att själv
bli en bra förebild.

Till alla maskrosbarn där ute: Kämpa på!!!

Om du vill att dina barn ska lyckas 4

Lär dem att be om ursäkt när de faktiskt gjort fel och därigenom orsakat problem för andra. På så sätt kan skam bytas ut mot självförtroendet i att faktiskt kunna erkänna misstag, misstag som är något vi alla gör ibland.

Lär dem också att dra en linje mellan vilket ansvar som vilar på dem och vilket ansvar som vilar på andra. Jag vet inte hur många gånger i mitt liv jag har hört mig själv be om ursäkt, när andra människor betett sig illa mot mig och fått mig att ta på mig skuld för något jag inte gjort eller orsakat. Den här linjen, den här mekanismen, är något som slås ut när man växer upp i ett narcissistiskt hem, där man som barn tar på sig skuld hela tiden för ALLT. Det kan vara viktigt att träna som vuxen också. Vinsten blir att man sparar energi till att få må bra.

Som jag upprepande påtalar i Trygg Hamn: Om man vill ge sina barn ädelstenar som dessa att ta med sig ut i livet, gör man det bäst genom att först klara det själv.

Ett projekt för barns självkänsla.