I den här världen med mänsklig självupptagenhet, kan vi alla hamna i problem snabbare än vi anar, och då i ett annat sammanhang än personlighetsstörningar. Bystander effekten är inte kopplad till personlighetsstörningar överhuvudtaget, men den är alltför viktig för att utelämna. Människors rädsla för obehag gör vårt samhälle otryggt på så många sätt. Bystander effekten är en försvarsmekanism som vi behöver göra oss medvetna om. Den visar oss att vi följer andra människors exempel, även om vi innerst inne vet att det vi gör är fel. Titta här ovan…
Nu tänker kanske både du och jag: ”Jag skulle aldrig ha passerat, självklart skulle jag ha stannat och tillkallat hjälp!”. Ja, vi vill ju väldigt gärna tro det om oss själva, eller hur? Men med det faktum att sammanlagt hundratals människor går förbi mannen och kvinnan, är det troligtvis fel att ta för givet att vi själva tveklöst skulle ha stannat.
Är det inte så att vi väldigt, väldigt gärna vill undvika att bli inblandade i oangelägenheter, sådant som kan komma att innebära problem? Är det inte så att vi vill att våra liv ska fortsätta utan avbrott? Alltid. Söker vi efter ursäkter för att slippa bli involverade? Är det så att ju fler människor som är närvarande, desto mindre ansvar vilar på var och en av oss? Eller är vi kanske rent av fega? I verkligheten hade de där människorna kunnat dö liggandes på gatan, omgiven av mängder av civiliserade människor som bara går förbi…
Om vi föreställer oss för en sekund att vi själva eller kanske vårt vuxna barn är den som ligger där, med outhärdliga magsmärtor, utan att kunna andas, och med övertygelsen att det kan vara den sista dagen i livet, och hundratals medborgare tittar på dig och går förbi. Hur skulle vi uppleva en sådan sak? Skulle vi någonsin komma över det, om vi ens överlever händelsen?
Med det faktum att det här inte är ett ovanligt mänskligt beteende, kanske det inte verkar så konstigt att vårt samhälle kan upplevas otryggt och kallt. Vi kan ju inte räkna med att människor hjälper oss när vi verkligen behöver det!
En liknande händelse drabbade en vän till mig. Han kolliderade med en älg. Efteråt var bilen färdig för skrot, och han hade tur som överlevde. Det kom en annan bilist precis bakom honom, och jag utgår självklart från att han såg det inträffade. Dock så passerade denne. När en bilist har valt att passera, är det också lättare för nästa att följa exemplet. ”Han / Hon passerade, då kan jag göra det också, fler bilar kommer, varför ska jag göra mig besväret?”
Vi behöver en ljusare värld än så här, tycker du inte?
Oavsett om det är en man på gatan som är i behov av hjälp eller om det är ett barn i behov av hjälp på grund av en svår familjesituation – gör dig medveten om att Bystander effekten existerar!
decreasedisorders.com 