Kategori: Blogg Svenska

På arbetsplatsen kan mycket rasa samman när en individ som agerar oberäkneligt börjar att rumstera om. Man förstår inte vad som händer förrän skadan är skedd. Det värsta är när kolleger skadas, men det kan också drabba verksamheten på andra sätt. De kan tex få en anställning med anledning av att de utbildar sig till yrket i fråga, något som med tiden visar sig inte vara sant. När de vill ta ledigt och göra annat som de finner vara roligare, så kan de meddela att de är sjuka, men undvika den sjukanmälan som påverkar lönen. Men som sagt, det värsta är när det drabbar individer på ett personligt plan.

När individer med narcissistiska och/ eller psykopatiska drag dyker upp på arbetsplatsen och du ses som ett hot gällande den här personens planer och önskningar, så följer med största sannolikhet problem. Innan personen dök upp kan du ha varit en såå älskad och omtyckt person, men lika omtyckt som du var innan, lika hatad är du när personen genomfört det den önskade.

Med lögner, manipulation och känslokyla vänds allting emot dig och han eller hon kommer inte att ge upp förrän du är borta. Företagsledningen förstår inte vad som händer.

Om du inte säger något för att försvara dig, så kommer problemen att fortsätta tills du helt enkelt har ätits upp inifrån. Om du väljer att berätta för ledningen så kan du inte lita på att de kommer att tro på dig. I den nya, alternativa värld som den personlighetsstörda individen har skapat så kan det lika gärna vara du som är problemet, sett ur ledningens perspektiv. Många chefer skulle behöva utbildning för att träna sig i att genomskåda sådana här situationer – att lägga pusslet. Vi behöver hålla oss så objektiva som möjligt och till en viss gräns visa förståelse för att våra chefer också många gånger blir lurade och manipulerade. Det skulle gynna många människor samt verksamheten med tiden om de fick möjlighet att studera x antal exempel, för att i framtiden kunna förstå spelet bättre, innan allt rasar samman.

På arbetsplatser och även i människors privatliv är de tre nyckelorden för de här situationerna;  manipulation, lögnaktighet och känslokyla (googla de här tre orden tillsammans och se vad du får fram). Saken är att när det händer, så kommer ledningen och kanske även kolleger antagligen att använda begreppen; ”Samarbetssvårigheter”, ”Kommunikationssvårigheter” och ”Missförstånd” istället, i ett tidigt försök att förklara vad som pågår. I den här situationen kommer du att befinna dig i en sits där du blir tvingad att ta på dig halva skulden för något som du inte orsakat.

Ju mer du försvarar dig, desto större blir risken att du blir utpekad som den elaka. Personen i fråga är ju trevlig mot alla andra, så…

När du är borta (utmattad eller avskedad) kan allt bli lugnt igen på arbetsplatsen. Detta för att du, som kanske från början hade ett större ansvar, en högre auktoritet eller större respekt – du – hotet för den personlighetsstörda individen – nu är borta. Han eller hon har lyckats med målet att ta din plats. När du är borta och allt går bra en period, ja, då är det ju bevisat – det VAR du som orsakade problemen! Om det verkligen är en personlighetsstörd person som du varit utsatt för så är det dock inte säkert att han eller hon håller så länge ändå.

I andra fall är det mer än en person som ses som hot av den personlighetsstörda individen. Då kommer problem att dyka upp på fler än ett ställe. Överraskande nog så kan det ändå sluta med att det handlar om ”Samarbetssvårigheter”, ”Kommunikationssvårigheter” och ”Missförstånd”. Med sin vanligtvis starka framtoning alternativt med offerkoftan på, så lyckas personlighetsstörda individer att lura hela sin arbetsledning.

Som jag skrev tidigare så behöver alla typer av chefer utbildning i att förstå och kunna genomskåda dessa ”spel”. Med kunskap kan rätt frågor ställas. Med kunskap kan de sannolikt rädda både anställda från lidande samt sina företag från många förödande situationer i framtiden.

För min del, med erfarenhet från skolans värld, så kan en person med personlighetsstörning påverka så illa så att värdegrunden helt enkelt kastas ut genom fönstret. Allas lika värde – ut genom fönstret. Elevers rätt till likvärdig utbildning – ut genom fönstret. Motverka mobbning, kränkningar och utfrysning – ut genom fönstret. Ledningen har kanske sina ögon öppna, men utan att se vad som egentligen pågår. De klarar inte att genomskåda situationen. Vem är skurken? Alla vi som läser det här förstår att det inte är vem som helst som kan orsaka sådant här. Det är inte vem som helst som man fått in i huset.

De personer som lider av narcissistiska och / eller psykopatiska drag blir i det långa loppet inte heller hjälpta av att få ha sin framfart och lyckas med det. Ju fler gånger de lyckas med att gå över lik för att få sin vilja igenom, desto mer visar vi för dem att deras beteende är en framkomlig väg. Till slut är de dock illa beryktade – alltså ingen hållbar väg att vandra om man tänker långsiktigt. Just där ligger dock ett problem som de behöver lära sig att se. Långsiktighet är inte deras starka sida. De har stora svårigheter med att behöva vänta på tillfredsställelse. Om snabbaste vägen innebär att man behöver krossa andra, så får det bli så. Av två onda ting och om allt dras till sin yttersta spets; Vem skulle vi ”minst gärna” vilja vara? Den personlighetsstörda personen eller den som utsätts på arbetsplatsen? Vem skulle vi vilja att våra barn var? Fundera på den en stund.

Jag skriver mer utvecklat om personlighetsstörning på arbetsplatsen i min bok Narcissism och Psykopati, utifall man känner att man behöver lära sig mer om beteendet och signalerna. En kick-offpresent till chefen kanske? 

Eva Träff, decreasedisorders.com

Ja, Sverige är underbart! Men när vänder det? Vi är på god väg att skapa ett oändligt mycket otryggare land.

Polisen har nu fullt upp att värja sig. Barn skjuts och i fängelset tar man gisslan.

När kommer polisen, socialtjänsten och psykiatrin att kunna avlastas? Jo, jag tror att det kommer att ske först när vi bestämmer oss för att fostra sunda barn. Som det är idag kan vi, satt på sin yttersta spets, lika gärna säga till våra barn som följer:

– Pappa förminskar mig, kränker mig, nonchalerar mig, nyper mig, ljuger, spottar och bryr sig aldrig om vad jag vill.

– Lille vän. Det finns lagar och regler. Pappa har rätt att vara med dig, vet du. Vi behöver också forska lite mer på det här, och se hur allvarligt detta är, innan vi kan bedöma om han är en bra vårdnadshavare för dig eller inte.

–Men kan jag inte få hjälp nu?

–Ha tillförsikt. Det blir kanske bättre om några år.

Vi behöver vagga våra barn i trygghet, med värme och kärlek. Vi behöver förse dem med en moralisk kompass.

Men när skottsalvorna ekar mellan husväggarna, hur kan en förälder få ro att vagga sitt barn? En del har inte kunskapen och förmågan, andra får inte möjligheten.

Eva Träff, decreasedisorders.com

Jag berättar: Pappa var naturligtvis expert på att behålla oss i sitt grepp. Han gav oss ständigt en dos av ”Tyck synd om mig- preparat”. Främst handlade det om hans rygg. Han låg på golvet för att sträcka ut den nästan varje kväll och han ”ojade” sig väldigt när han skulle ta sig upp. Vi skulle alla hjälpa honom. Min syster sa ibland att ”pappa kommer nog inte att bli så gammal, han blir nog inte äldre än trettio så sliten som han är av allt hårt arbetande”. Jag var så liten att jag tänkte att hon kanske hade rätt. Det medförde förstås rädsla. Att pappa faktiskt snart kunde försvinna. Det var han som höll oss vid liv. Det var han som var den viktiga, och nu var han så sliten att han kunde dö.
Men en dag när jag gick uppför trappan, såg jag mellan trappstegen att han inne i vardagsrummet ställde sig upp helt utan problem. En allra första tanke slog mig om att pappa kanske överdrev ibland, men jag sa aldrig något.

Jag berättar: I min familj var pappas ord lag. Han sa det aldrig rakt ut, men det är väl så med narcissistiska personer. Med sin starka framtoning, var det ingen fråga om saken. Vi ifrågasatte aldrig honom. Hans perspektiv var det rätta, och det blev också vårt perspektiv. Tanken slog oss nog aldrig att han faktiskt kunde ha fel. Andra människor talades det ofta mycket negativt om, allt var svart eller vitt, gråzoner existerade inte. Att saker och ting kunde vara både och, alltså. Han bestämde sig för vad han tyckte. Vi resonerade aldrig om något, han var som vår familjs diktator. Vi skapade inte några egna kunskaper eller tankar om någon eller något.

Recensioner hos bokus:

En mycket läsvärd bok om ett väldigt aktuellt ämne. Boken ger många tankar och många aha-upplevelser både från mitt privatliv och från mitt arbete, där jag jobbat med barn i 30 år. Författaren beskriver hur det var att växa upp med en personlighetsstörd förälder. Många kan med all säkerhet känna igen sig. Boken ger många tankar och konkreta metoder hur vi kan hjälpa dessa barn och även hur de kan hjälpa sig själva. Vi får inte släppa de här barnen! Det är allas skyldighet att hjälpa och stötta dem! /Diana

Den här boken är en viktig tankeväckare, så väl på ett personligt som samhälleligt plan. Boken är ett måste att läsa för den som vill och behöver förstå vad det innebär att vara utsatt för de här personlighetsstörningarna.

Som individer och samhälle kan vi göra mycket för att skapa ett bättre liv, inte minst för barnen. Ett stort tack till författaren som delar med sig av sitt allra innersta och för din dedikation! /John

Jag hoppas förstås att Brené Browns ord från mitt förra inlägg kan hjälpa många att inte krossas av hatet därute.

Jag har dock själv svårt att släppa tanken på att någon har uppfostrat dessa hatare. Ibland är det hatare som är föräldrar, som riskerar att fostra en ny generation hatare. En människa med ett meningsfullt liv och med självkänsla behöver inte hata.

Alla människor klarar heller inte av att värja sig. För mamman och pappan som förlorat sitt barn i självmord till följd av mobbning och hat är det för sent. Deras barn kommer aldrig hem igen.

I mitt förra inlägg berättade jag om kritik jag fått, något som förmodligen händer alla som sticker ut näsan lite grann. Jag ville visa det och använda det. Jag ville visa hur det kan se ut. Ofta är det inte svårt att svara på kritik som skrivits i all hast av någon som är upprörd av en eller annan anledning, det blir sällan objektivt. Det ville jag också visa – inte svårt att svara. Dock kommer det att vara den enda gången som jag svarar på kritik som inte är befogad eller ens sann. Det är viktigt att inte släppa kritiken i närheten av sitt hjärta, som Brené Brown uttrycker det. Någon som kan hjälpa människor igenom sådant här för att sedan kunna fortsätta sin livs gärning, är just Brené Brown, som är på det klara med vad hon tycker:

”Om rädsla för skam är hög gör man sitt liv mindre. Man tar inte risker, man blottar sig inte. Man låter bli och tror inte att man pallar kritiken.” Hon sammanfattar sin ståndpunkt om ”hatare” så här: ”Om du inte är i arenan, och får stryk ibland för att du försökte vara modig, så är jag inte intresserad av eller öppen för din kritik om mitt arbete. Punkt slut.” ”Det finns miljontals ”billiga platser” i världen idag. Där sitter folk som aldrig kommer att sätta sin fot i arenan. De kommer aldrig att blotta sig själva. Men de gör det till ett heltidsjobb att kritisera och döma och säga hatiska saker till oss. Vi måste vänja oss av med att ta emot det. Vi måste låta det falla till marken. Ta inte emot elakheter från billiga stolar och lägg det inte på hjärtat. Kliv över det och fortsätt. Ta inte emot kritik och feedback från folk som inte är modiga i sina liv. (Jag förstår att hon menar elak och / eller obefogad kritik om vårt arbete). Vidare hänvisar hon till Theodore Roosevelts ”The Man (/Woman) in the Arena”:

”Det är inte kritikern som räknas. Inte den som visar hur den starke snubblar eller hur en gärning kan göras annorlunda. Äran tillhör den som faktiskt är i arenan. Vars anlete är nedsmutsat av damm, svett och blod. Den som kämpar tappert och misslyckas. Den som gång på gång kommer till korta. I slutändan kan han komma att triumfera, men även om han misslyckas gör han den med stort mod.”

Med internets intåg har detta problem ökat dramatiskt sedan Roosevelts dagar. Människor hatar verkligen över nätet, ibland är det den värsta sortens kritik och hat, varje dag. Jag hoppas att alla män och kvinnor i arenan kommer att vilja fortsätta kämpa för det som är gott, trots allt.