Kategori: Blogg Svenska

”Jag äger rättigheterna till min egen historia, och jag har för avsikt att använda den.”

Eva

”Jag behöver dina gränser och din värme även när jag blir stor

Att du intresserar dig för mig är viktigare än du tror

Om vi kan resonera med varandra

kan jag vända mig till dig och inte bara till andra”

Konflikter mellan föräldrar och deras tonåringar kan vara stormiga, men de leder sällan till allvarliga sammanbrott i relationen. Föräldrarna är även under tonårstiden väldigt viktiga i sina barns liv. En förälder och hans/hennes kontakt med sin tonåring har en stor betydelse för tonåringens utveckling. Hur relationen mellan förälder och tonåring kommer att utvecklas beror på hur föräldrarnas beteende gentemot tonåringen påverkas och förändras av att han/hon växer upp.

Negativ utveckling i relationen tonåring – förälder:

De ungdomar som upplever att föräldrarna förändras och blir stränga och strikta när de kommer upp i tonåren, vänder sig i större utsträckning till kompisar när de får problem och behöver råd och stöd. Ett tvingande och hindrande bemötande av en tonåring sätter alltså gränser för och inskränker på relationen och kommunikationen mellan förälder och tonåring. Tonåringen svarar med likgiltighet, brist på utvecklande nyfikenhet och andra typer av modfälldhet. Det är tydligt att konflikterna med föräldrarna ökar i de fall som tonåringen upplever att solidariteten och värmen i familjen minskar. En del tonåringar bryter sig verkligen loss från sina föräldrar och etablerar istället andra kontakter och relationer utanför familjen. I vissa fall leder det till att de helt försvinner från sina föräldrar både psykologiskt och känslomässigt.

Positiv utveckling i relationen tonåring – förälder:

Barn till föräldrar som inkluderar sina tonåringar i beslut – får dem att känna delaktighet, vänder sig i större utsträckning till föräldrarna när de hamnar i situationer där de behöver hjälp och stöd.  Föräldrarna förklarar, visar empati och värme, visar sitt intresse och engagemang, uppmuntrar sina tonåringar att komma med sina idéer och är öppna för en ömsesidig problemlösning. De ökar och förenklar kommunikationen med sin tonåring. Föräldrar som skapar en god och trygg stämning i familjen hjälper tonåringen att känna sig så pass säker och trygg att han/hon vågar ta risken att pröva nya idéer och perspektiv samt vågar uttrycka nya känslor i hemmet. Detta gynnar tonåringens psykologiska hälsa och identitetsutveckling. Samtidigt visar det sig att en viss grad av kontroll över tonåringen är positivt för relationen förälder – tonåring. Barn till föräldrar som sätter en tid för sin tonåring, då han/hon ska vara hemma samt ber dem att ringa i händelse av försening, vänder sig också i större utsträckning till sina föräldrar när de behöver stöttning och råd.

Ur boken Trygg Hamn En bok om att bygga självkänsla och skapa lycka från början.

…eller är de det???”

På min hemsida vill jag slå ett slag för det vi kallar för civilkurage. Om alla människor använder sitt civilkurage oftare än vad de gjorde igår kommer vårt land utan tvekan att vara en tryggare plats redan imorgon. En tryggare plats för alla. Det som jag tycker är så fantastiskt är inte bara att vi kan stoppa en negativ situation som pågår, utan att vi med en handling frambringad ur vårt civilkurage också kan sätta igång ringar på vattnet. Vi skickar signaler som låter ungefär så här:

– Hit men inte längre. / !

För dig som inte är bekant med personlighetstyperna i färger, alltså de fyra DISC-profilerna, så har det gjorts en hel del roligt kring detta – alltifrån böcker till många klipp på youtube. Kolla det! De allra flesta människor tillhör en eller flera av fyra DISC-profiler: Dominans (röd), Inflytande (gul), Stabilitet (grön) och Konformitet (blå). Kritik mot denna modell har hörts där man menar att det är en kraftigt förenklad modell när man ska beskriva människors personlighet, vilket må vara sant, men igenkänningsfaktorn är ändå hög och underhållande.

De gröna människorna – vilka är den vanligaste typen – de konflikträdda, är den personlighetstyp som ofta framställs som den snällaste, mest omtänksamma sorten av människor. Behagliga och lugna människor som man kan känna sig trygg i närheten av. MEN, med väldigt många gröna personer runt omkring sig kan det bli ohyggligt jobbigt. Det gäller utifall de inte gör sig medvetna om att deras passivitet ibland kan leda till motsatsen till snäll. De grönas rädsla för att bli inblandade i saker som kan kännas jobbiga är långtifrån alltid positiv. Det kan innebära att om man har hamnat i problem där det är synbart för ALLA vem som faktiskt är offret i situationen, så kan den utsatte inte räkna med att någon står upp. Det kan istället leda till ursäkter och förklaringar för att inte behöva bli inblandad och även till utsagor som

”– Jag tycker så synd om dig för det som pågår och för hur du blir behandlad, men jag vill ju inte hamna emellan.”

Jag önskar att den stora gröna massan ville öppna upp för tanken att världen inte kommer att bli en vare sig bättre eller tryggare plats på detta sätt. Om man ser att något går fel till och man inte ens försöker att hjälpa till så bidrar man inte till trygghet. Man kanske inte behöver stå helt ensam utan fråga om fler vill hjälpa till? En röd person med hög moral och kunskapen om rätt och fel kan kanske innebära mer trygghet i annat fall? Mycket mobbning pågår både i skolor, på arbetsplatser och på nätet. Gemensamt är att det ofta står en stor massa och tittar på, eller snarare drar sig undan.

Mest stolt kan du vara om du kan stå upp för en annan människa lika mycket som om det gällde dig själv, i de fall där det är uppenbart att det går smutsigt till. Det kan vara jobbigt för dig medan det pågår, men efteråt är friden i själen din egen, det är en frid som ingen kan ta ifrån dig – friden som det innebär att ha stått upp för det rätta.

Läs gärna fler inlägg på decreasedisorders.com

Lär dem att be om ursäkt när de faktiskt gjort fel och därigenom orsakat problem för andra. På så sätt kan skam bytas ut mot självförtroendet i att faktiskt kunna erkänna misstag, misstag som är något vi alla gör ibland.

Lär dem också att dra en linje mellan vilket ansvar som vilar på dem och vilket ansvar som vilar på andra. Jag vet inte hur många gånger i mitt liv jag har hört mig själv be om ursäkt, när andra människor betett sig illa mot mig och fått mig att ta på mig skuld för något jag inte gjort eller orsakat. Den här linjen, den här mekanismen, är något som slås ut när man växer upp i ett narcissistiskt hem, där man som barn tar på sig skuld hela tiden för ALLT. Det kan vara viktigt att träna som vuxen också. Vinsten blir att man sparar energi till att få må bra.

Som jag upprepande påtalar i Trygg Hamn: Om man vill ge sina barn ädelstenar som dessa att ta med sig ut i livet, gör man det bäst genom att först klara det själv.

Mamma säljer, pappa våldtar.

Jag blir så gruvligt ledsen varje gång. En mamma som säljer sina barn på nätet till män med hög socioekonomisk status – som alltså utåt och under pågående övergrepp är högt respekterade av samhället… En pappa som våldtar både sina egna barn och sina bonusbarn… Cirka sex år i fängelse för båda.

Ett till tre barn i varje klass kan enligt statistiken vara drabbade. Det är deras verklighet. Vi ser det som nyheter i tidningar, på TV och på nätet de gånger som de avslöjas. Sedan är det gårdagens nyheter. Varje gång.

Det som är så sorgligt är att när vi läser om de straff som fastslagits, så är det redan för sent. Liv har krossats, för alltid. Såvida vi inte tror på återfödelse så är det också de enda liv de fick att leva. För att få den motivation som krävs för att verkligen vara med och bekämpa det här onda, ber jag er alla att föreställa er ert eget barn eller barnbarn som offer. Det blir för mycket att bära känslomässigt. Tänk då en till tre i varje klass. Om vi ska tala om alla övriga typer av kränkningar och övergrepp, så ökar naturligtvis dessa siffror ytterligare.

Vi brister i säkerheten kring våra barn. I det system vi har som ska skydda barn finns brister som ibland beror på otillräcklig lagstiftning, ibland på människors självupptagenhet / stress och ibland på kunskapsbrist. Högst sannolikt finns en koppling mellan dessa brister och antalet människor som växer upp och med tiden skadar andra. Om vi inte kommer åt det här problemet så ser framtiden mörk ut för ännu fler. Det behövs kunskap, ögon och öron överallt.

Jag är ju förstås övertygad om att godheten fortfarande är vidare utbredd än ondskan. Det innebär att det goda kommer att vinna. Dock blir det svårt om inte alla de goda människorna träder fram och gör en insats när det faktiskt behövs. Många förövare kunde ha upptäckts tidigare. (Du är hjärtligt välkommen att också läsa mitt inlägg om ”Tim” på decreasedisorders.com)

Jag känner till en mamma som var en mycket ansvarsfull och insiktsfull mor, och som hade bekymmer kring sin son. Sonen visade inga tecken på att bry sig om andra. Han led en total brist på empati. Det är där vi ska lägga in stöten, det är där vi ska reagera och agera. Vidare känner jag till en annan mamma, med samma problematik kring sin dotter. Hon förstod inte heller andras smärta. En naturlig, känslomässig moralisk kompass saknades.

Om vi inte ser dem i tid och förstår det, så kan vi inte ens förebygga de fall som från början varit synliga. Många förövare hade kunnat stoppas tidigt.

Om farmor hade vetat…

att hennes älskade barn, hennes kära lilla pojke, skulle komma att lida en total brist på självkänsla,

att hennes pojke skulle misslyckas med yrkeskarriären,

Att hennes pojke skulle utvecklas till en mycket bristfällig make och pappa,

att hennes barn skulle avsluta sitt eget liv…

Det här är böckerna som både hon och farfar skulle ha läst för att undvika alltihop. Om jag kunde resa tillbaka i tiden för att lämna över dem, så skulle jag. Om du behöver idéer på hur man kan uppfostra mentalt hälsosamma barn, missa dem inte.

”Du är känslig. Elaka människor finns där ute. Överallt. Det finns inget du kan göra åt det. Bara lär dig att ta det.”

Ord som dessa har fått mig att känna mig så fel. Så vansinnigt fel. Länge har jag känt att jag inte hör hemma i den här världen, för jag kan inte hantera den. För mig, även om mitt liv idag är positivt, är världen trasig. Så länge som orden i ovanstående citat får tillåtas regera, så är världen trasig. Då är jag trasig också. Det finns inte ord för hur mycket smärta och ångest dessa ord har orsakat mig. De har faktiskt ätit mig levande, tills en morgon när jag vaknade med en ny insikt. En insikt som har och kommer att förändra mitt liv för alltid.

Jag insåg att anledningen till att jag alltid har känt mig så ”fel”, anledningen till att jag inte kunde passa in i detta, är att jag har ett annat mindset – en annan inställning. Det var så det var. En annan inställning. Det var det jag kom på. Om världen någonsin ska kunna bli en bättre plats – men människans hjälp – så visar det sig att ovanstående citat blir väldigt fel. Sådana ord arbetar i motsatt riktning – de kommer göra världen sämre!

Visst, jag förstår vad de menar. För min hälsas skull, är det det bästa att bara borsta av det och gå vidare. Men min inställning stoppar mig. Hela tiden. Det är utmattande. Världen är större än mig och min egen hälsa. Om citatet ovan tillåts att regera, kommer det att leda till acceptans gällande dåligt beteende. Vi kan lika gärna säga: ”Ja, bara fortsätt. Fortsätt att göra andra illa. Vi kommer att skapa acceptans för dig, vi kommer att anpassa oss till dig och dina behov. Vi kommer att skapa utrymme för dig att bete dig precis hur du vill”

Vare sig beteendet kan förklaras av narcissistiska drag, psykopatiska drag eller bara ”vanlig” elakhet skapad av bristfällig uppfostran eller till exempel avundsjuka, så är det så klart DESSA MÄNNISKOR som behöver ändra på sig. Ingenting annat kan rimligtvis bli rätt. Hur ska världen kunna bli en bättre plats om människor som reagerar på dåligt beteende och kämpar för att få stopp på det, får höra att de är fel?

Människor som verkligen skadar andra – och då pratar jag inte om ärliga misstag – måste avslöjas, det är de som behöver förändra sig. Detta för att vi inte vet vilka situationer deras elakheter kommer att kunna leda till. En del saker som kan hända orsakade av deras framfart är inte möjliga att bara ”borsta av sig” eller ”fixa”. I den här frågan så finns inget annat sätt att skapa hållbarhet – det är illasinnat beteende som måste stoppas, inte visselblåsarna som ska tystas eller förminskas. Hur många av er har barn som håller på att växa upp? Barnbarn? Jag önskar att mina barn kommer att bli visselblåsare, och om de hamnar i svårigheter så hoppas jag att det finns någon som blåser i visselpipan till deras räddning.

Jag önskar att mina barn blir visselblåsare, och om de hamnar i svårigheter så önskar jag att det finns någon som blåser i visselpipan till deras räddning.

På så sätt kan vi med tiden få en chans att känna oss tryggare. Vi måste kunna förvänta oss att våra medmänniskor är anständiga människor. Och om de inte är det, så får de gå tillbaka, göra om och göra rätt nästa gång.

Den här morgonen insåg jag att jag inte är känslig och svag. Jag är stark, för att jag inte accepterar – jag reagerar – och jag kämpar för det mindset som jag tror är det rätta i ett vidare perspektiv än just mitt eget och mitt liv. En inställning som kommer att kunna gynna oss i det långa loppet.

Istället för att känna mig dum, har jag insett att det finns hopp i min inställning. Så länge det finns mer godhet än ondska i världen, så kommer det goda så klart att vinna!

Så – till alla ”känsliga” människor där ute – ni kan lika gärna vara de starkaste – visselblåsarna, som inte blundar bara för att någon säger till er att göra det! Kämpa på!

Läs gärna fler inlägg på decreasedisorders.com