På arbetsplatsen kan mycket rasa samman när en individ som agerar oberäknerligt börjar att rumstera om. Man förstår inte vad som händer förrän skadan är skedd. Det värsta är när kolleger skadas, men det kan också drabba verksamheten på andra sätt. De kan tex få en anställning med anledning av att de utbildar sig till yrket i fråga, något som med tiden visar sig inte vara sant. När de vill ta ledigt och göra annat som de finner vara roligare, så kan de meddela att de är sjuka, men undvika den sjukanmälan som påverkar lönen. Men som sagt, det värsta är när det drabbar individer på ett personligt plan.
När individer med narcissistiska och/ eller psykopatiska drag dyker upp på arbetsplatsen och du ses som ett hot gällande den här personens planer och önskningar, så följer med största sannolikhet problem.
Med lögner, manipulation och känslokyla vänds allting emot dig och han eller hon kommer inte att ge upp förrän du är borta. Företagsledningen förstår inte vad som händer.
Om du inte säger något för att försvara dig, så kommer problemen att fortsätta tills du helt enkelt har ätits upp inifrån. Om du väljer att berätta för ledningen så kan du inte lita på att de kommer att tro på dig. I den nya, alternativa värld som den personlighetsstörda individen har skapat så kan det lika gärna vara du som är problemet, sett ur ledningens perspektiv. Många chefer skulle behöva utbildning för att träna sig i att genomskåda sådana här situationer. Vi behöver hålla oss så objektiva som möjligt och till en viss gräns visa förståelse för att våra chefer också många gånger blir lurade och manipulerade. Det skulle gynna många människor samt verksamheten med tiden om de fick möjlighet att studera x antal exempel, för att i framtiden kunna förstå spelet bättre, innan allt rasar samman.
På arbetsplatser och även i människors privatliv är de tre nyckelorden för de här situationerna; manipulation, lögnaktighet och känslokyla (googla de här tre orden tillsammans och se vad du får fram). Saken är att när det händer, så kommer ledningen och kanske även kolleger antagligen att använda begreppen; ”Samarbetssvårigheter”, ”Kommunikationssvårigheter” och ”Missförstånd” istället, i ett tidigt försök att förklara vad som pågår. I den här situationen kommer du att befinna dig i en sits där du blir tvingad att ta på dig halva skulden för något som du inte orsakat.
Ju mer du försvarar dig, desto större blir risken att du blir utpekad som den elaka. Personen i fråga är ju trevlig mot alla andra, så…
När du är borta (utmattad eller avskedad) kan allt bli lugnt igen på arbetsplatsen. Detta för att du, som kanske från början hade ett större ansvar, en högre auktoritet eller större respekt – du – hotet för den personlighetsstörda individen – nu är borta. Han eller hon har lyckats med målet att ta din plats. När du är borta och allt går bra en period, ja, då är det ju bevisat – det VAR du som orsakade problemen! Om det verkligen är en personlighetsstörd person som du varit utsatt för så är det dock inte säkert att han eller hon håller så länge ändå.
I andra fall är det mer än en person som ses som hot av den personlighetsstörda individen. Då kommer problem att dyka upp på fler än ett ställe. Överraskande nog så kan det ändå sluta med att det handlar om ”Samarbetssvårigheter”, ”Kommunikationssvårigheter” och ”Missförstånd”. Med sin vanligtvis starka framtoning alternativt med offerkoftan på, så lyckas personlighetsstörda individer att lura hela sin arbetsledning.
Som jag skrev tidigare så behöver alla typer av chefer utbildning i att förstå och kunna genomskåda dessa ”spel”. Med kunskap kan rätt frågor ställas. Med kunskap kan de sannolikt rädda både anställda från lidande samt sina företag från många förödande situationer i framtiden.
För min del, med erfarenhet från skolans värld, så kan en person med personlighetsstörning påverka så illa så att värdegrunden helt enkelt kastas ut genom fönstret. Allas lika värde – ut genom fönstret. Elevers rätt till likvärdig utbildning – ut genom fönstret. Motverka mobbning, kränkningar och utfrysning – ut genom fönstret. Ledningen har kanske sina ögon öppna, men utan att se vad som egentligen pågår. De klarar inte att genomskåda situationen. Vem är skurken? Alla vi som läser det här förstår att det inte är vem som helst som kan orsaka sådant här. Det är inte vem som helst som man fått in i huset.
De personer som lider av narcissistiska och / eller psykopatiska drag blir i det långa loppet inte heller hjälpta av att få ha sin framfart och lyckas med det. Ju fler gånger de lyckas med att gå över lik för att få sin vilja igenom, desto mer visar vi för dem att deras beteende är en framkomlig väg. Till slut är de dock illa beryktade – alltså ingen hållbar väg att vandra om man tänker långsiktigt. Just där ligger dock ett problem som de behöver lära sig att se. Långsiktighet är inte deras starka sida. De har stora svårigheter med att behöva vänta på tillfredsställelse. Om snabbaste vägen innebär att man behöver krossa andra, så får det bli så. Av två onda ting och om allt dras till sin yttersta spets; Vem skulle vi ”minst gärna” vilja vara? Den personlighetsstörda personen eller den som utsätts på arbetsplatsen? Vem skulle vi vilja att våra barn var? Fundera på den en stund.
Jag skriver mer utvecklat om personlighetsstörning på arbetsplatsen i min bok Narcissism och Psykopati, utifall man känner att man behöver lära sig mer om beteendet och signalerna. En kick-offpresent till chefen kanske? Vinsten för den här boken går till ett kunskapsprojekt med syfte att förhindra den här negativa utvecklingen hos våra barn som just nu växer upp.